Kostsam snigelpost...

Bortse från "Köttbullarna i kylen"

Det var ett bra tag sen vi kom hem från denna underbara resa, så vart lagom förvånad när detta låg i postlådan när jag kom hem efter jobbet här om dagen.

Tankarna for iväg och jag han fundera mycket på vad det kunde vara tills jag öppnade det senare på kvällen.

Innehållet var inte så upplyftande, en påminnelse faktura ang en vägtull jag passerade i Fast Track ut till flygplatsen.

Just drive, it´s free

För det första så skulle FF (fast track) ingå i bilhyran, men tydligen inte. Kanske finns olika sorters men det sa de inget om. De visade till och med upp hur logan såg ut och sa "just drive".

Jag som var nervös inför all körning tog till och med en bild på hur FF symbolen ur katalogen som de visade, allt för att detta inte skulle ske.

Men hur som helst verkade det som att inte Thrifty inte stod för detta. Kan generellt säga att allt blev rätt dyrt i slutänden när man hyrde genom dem.

Men det roliga i kråksången är att åka genom vägtullen kostar $0.80, men den fakturan framkom aldrig till mig. Så jag fick istället en påminnelse som skickades den 19nov -15 fast kom fram först 8mar -16.  Denna faktura var med straffavgift $25.8. Dock såg jag att om den inte var betald innan sista dec -15 så skulle avgiften bli $55.8. Så pågrund av den extremt i detta fall långsamma postgång så har jag precis betalt 475 svenska kronor för en helt onödig FF passering, onödig eftersom det inte typ var några bilar ute.

470kr är ju egentligen inga pengar men ändå lite surt, spec när tullar skulle ingå. Har försökt att hitta en vettig mail till uthyraren Thrifty men bara hittat en massa uthyrnings formulär.

Fast om man vänder på dig är det ju en rätt okej summa, fick ju 500kr i påminnelse avgift här hemma utan förvarning när jag hade tullat här hemma och inte sett någon faktura. Det var 12kr till 500kr på direkten.

Men nu är allt betalt och klart, funderade mycket på om jag skulle strunta i att betala, vad kan hända? Ingen som vet, men jag är inte så sugen på att inte komma in i USA nästa gång vi ska dit pga en tullavgift. Man kan nog säga att Metro Expresslanes har gjort ett bra jobb att hitta mig i lilla Sverige.
Sen betalningen på det, man behövde en amerikansk adress osv....

Här glider den in...

Boom

Paketerat och klart

Gå direkt till California sidan

De är ju få saker som är så kul som att vara lite kreativ. Jag tog mig tid och byggde en egen sajt helt dedikerad till denna Cali resa. 

Tanken med sidan är att det ska berätta lite om resan men det viktigaste var att presentera bilderna på ett någorlunda smidigt och snyggt sätt. 

Svårast var som vanligt att välja ut bilder, tillsist hade jag valt ut ca 250 bilder som förminskades och sparades om i webbformat. Likt förbannat var det en jäkla massa stora bilder som skulle presenteras och laddningstiderna  vart ett stort problem. Tillslut löste jag det med Lazy Loading som bara laddar några bilder åt gången medens man scrollar.

Det allra viktigaste är kanske ändå designen på bildvisningen. Jag stötte och blötte mycket innan jag till slut fastnade för hur det ser ut idag. Lite snedvridna och omaka, sen när man drar musen över så rätar de upp sig och växer lite, poppar helt enkelt. Har man valt att ha svart/vita kort så får de även färg när man drar musen över. Roligast och kanske mest tidskrävande var att skriva en liten text till alla bilder, inte helt klar ännu men på god väg.

Längst ner har jag lagt in videos som är från resan. Eftersom sidan blir väldigt lång pga alla bilder så kan man i menyn i toppen välja att scrolla direkt ner till filmerna genom att trycka på en knapp.

Nu förtiden så surfar ju de flesta med sina mobiler, att mobilanpassa denna sajt var rätt knepigt. Det ursprungliga bildgalleriet fungerade inte så tillfredsställande på en mobilskärm. Så jag fick i läget man hamnar på dra upp bilderna i helbredd (typ Instagram) för att få lite fason på det. Jag har tillskillnad mot på desktop färg valt som default i mobilen. Eftersom jag upplevde det som jobbigt när färgerna blinka till när man scrollade. Men man kan givetvis slå på svart/vit om man nu föredrar det.

I mobilt läge så döljer jag också en del bilder så att att den ska laddare snabbare och inte bli oändligt lång.

Hur som  nu är sidan reda att besökas både från mobil och desktop, men själv föredrar jag desktop pga en bättre och snabbare överblick.

http://lybeckUS.com

Dryga 2000 bilder på 7.38 minuter, till rytmen av Opus

Som jag sagt tidigare så är det alltid svårt hur man ska förvalta alla sina bilder man tagit på resan. När jag kollat över dem och sorterat är det runt 300st som är riktigt bra. Jag hade då tanken att jag skulle göra ett bild spel till Erics Opus. Det visade sig dock att endast ca 300 bilder gav en alldeles för kort speltid. Så jag dunkade in alla bilder för att sedan radera de som var för lika varann.

Resultatet vart ca 300 bilder på 7.5 minuter. Tempoväxlingar med musiken som visar bilder mellan 0.3per sekund till 0.8per sekund, så när det är maxtempo rullar bilderna på rätt snabb takt.

Resultaten vart rätt coolt och summerar resan på ett värdigt sätt. Efter som jag använder Eric Prydz musik så har det varit lite problem med rättigheterna i vissa devices och i en del länder. Så om du inte kan spela filmen testa då länkarna under så kommer de funka även för dig.

 
Om denna ej går att spela testa den på Vimeo

Eric Play Opus first time Live at EDC Las Vegas

En film säger mer än tusen bilder.

Det är kul att foto, men minst lika kul att filma. Problemet med filmer är att det oftast bara blir snuttar som man sedan aldrig tittar på. Jag filmade lite på denna resa, på tok för lite för att kunna dokumentera allt på ett rättvist sätt. Men tillräckligt för att klippa ihop något vettigt. Det roliga är att soundtracket är två av Erics nya alster som han jobbade rätt mycket på under våran vistelse där. Speciellt den sista med vocals. Dessa är tagna från hans radio show på Beats 1 där han provspelat dem. Ambassadeur ID 03 och Breathe feat. Rob Swire är dess titlar.

Håll till godo.
Här kommer 9 och en halv minut Kalifornien.

16 dagar gav 23 bestående

Denna typ av resa resulterar i en massa bilder. Vart nog strax över 3000 stycken om man summerar båda våra telefoner och systemkameran, en Canon 600D. Så det blir en hel del rensning av bilder innan de läggs in i iPhoto. 

Av alla dessa var det dessa 23 som kom upp på Instagram under #lybeckUS. Ett annat måste är att ta sig tid att välja ut 

de bästa bilderna till en fotobok.

Här kan du se bilderna i sin helhet #lybeckUS

Stress, mardröm och Dreamliner

Hej då kompisar

Så kom den dagen när det var dags att åka hem. Känns som evigheter sedan vi landade i San Francisco och påbörjade resan. Vi har haft så kul senaste veckan  i Los Angeles med familjen Prydz, och Hugo har hela morgonen tjatat om att stanna i USA, samtidigt som han tycker att det ska bli kul att träffa kompisarna hemma. Ett kramkalas med både hundar och människor vart ett värdigt avsked. Chansen att Hugo kommer börja tjata om att få en hund har nu ökat en heldel. 

Dagens första flight till Las Vegas hade avgångstiden 14:30 och vi ville gärna komma  iväg i bra tid och det av flera anledningar. 

Nummer uno, man vet aldrig hur trafiken ser ut. Gps:en säger en knapp timme, men det blir snabbt mer om det stockar sig på motorvägen. Brorsans sambo missade planet i LA en gång pga dålig planering, och just i detta vill jag inte gå i hennes fotspår.

Numbre dos, är att bilen ska lämnas igen innan en bit från flygplatsen sen tar man buss, hur lång tid kommer den operationen ta? 

Sen är ju detta USA, säkerhetskontrollen kan ta hur lång tid som helst, och att stå där och stampa och stressa är det sista jag vill. 

Men det som gjort mig mest nervös och lite förbannad var att igår när vi körde ner till restaurangen så började bilen pipa och klaga på att det var dåligt lufttryck i ett av hjulen. Helvete har vi punka nu också, snacka om dålig tajming. 34 psi ska trycket vara och i höger bak var det nu nere på 27 psi. 

Hade svårt att släppa det och var under middagen lite bittrare än vanligt. 

Drog sen till en mack och lånade deras stenålderspump som saknade tryckmätare. Fick tillslut upp ett tryck på 37 psi som jag hoppades skulle hålla. 

Det första jag gjorde i morse när jag vaknade var att kolla om bilen hade kvar någon luft i däcken. Vid första anblick såg bilen helt sned ut bakifrån men det var som tur var bara en synvilla. Det fanns luft i däcket, och trycket var detsamma som kvällen innan. 

Kan knappt tänka mig en värre mardröm än att få punka på 101an mot LAX AirPort. 

Men med detta i bakhuvudet så drog vi redan strax efter 10, better safe then sorry.

Resan tog oss genom ett soligt downtown ut på en lagom trafikerad 101:a. Det gäller verkligen att kolla gps:en ofta och memorera avfarterna, det är verkligen ett nät av vägar som surras ihop. Ibland har man en annan motorväg över sig och kan bara hoppas att man ligger på rätt nivå. Så det gäller att ha tungan rätt i mun när man glider fram.

Downtown LA

Imponerande vägnät

Bullseye

Man blir inte heller mindre stressad när frugan gång på gång påpekar "är du säker på att detta är rätt väg, det känns inte rätt". Men självklart var vi rätt och det var en lättnad när vi kom till denna korsning och bevisligen var helt rätt. 

Lämningen av bilen gick fort och rätt smidigt, efter den var lämnad så var det bara att hoppa upp på en buss som tog oss till terminalen. Totalt hade vi kört 128 mil denna resa varav ca 26 av dem var i LA. 

Första resan gick med AA (Amerikan Airlines) och både incheckning och kontroll gick snabbt och smidigt. Det som kändes jobbigt var att vi nu fick veta att vi skulle behöva hämta ut vårt bagage i Vegas och behöva checka in och göra alla kontroller igen inför nästa flygning, men men. 

På flygplatsen fanns det mycket tid att döda men det gick alldeles utmärkt. Mycket att titta på för både stora och små. 

Flygplats häng.

Resan till Las Vegas tog typ endast ca 40 minuter och man han knappt upp innan man skulle landa. De bjöd på det absolut vidrigaste kaffet jag någonsin smakat, och då ska ni veta jag är inte så kräsen när det gäller kaffe, men detta var odrickbart.  Det kompenserades lite med att vi bara satt någon rad från Carl Cox som gissningsvis skulle bjuda på show i Vegas. 

Och så klart somnade Hugo just innan landning så det var bara att bära ut honom i famnen. 

Det roliga med att landa i Las Vegas är att flygplatsen ligger mitt i staden och man ser hela "stripen" när man landat. 

Flygplatsen har fler spelmaskiner än en sunkig förortskrog, dvs många. 

juicen var drickbar

En vy av Stripen

Las Vegas Baby

Till en början kändes allt bra och det var en häftig plats att vara på, men sen började helvetet. Svårt att förklara den stress som kommer utspela sig den närmaste timmen, men länge sedan jag var så stressad. 

Vi landade på terminal 1 och nästa flyg skulle gå från terminal 3. Det visade sig att man behövde ta ett tåg för att hämta väskorna på T1. Så jag tänkte jag hämtar dem sen tar vi tåget till terminal 3 (T3). Så jag lämnade Hugo och Susanne samt vårt handbagage vid tåget till T3 och tänkte att jag skulle kunna ta mig tillbaks dit. Men redan på tåget kände jag att hit kommer jag inte tillbaka. När man väl lämnade tåget så kunde man inte ta sig tillbaks. Tiden till nästa avgång var tight och nu hittade jag inte ens på vilket band våra väskor skulle komma på. Hitta bara väskor från andra bolag, men till slut hittade jag vårt band allra längst bort. Under tiden hade jag ringt Susanne typ 20ggr utan svar att berätta att de skulle ta sig själva till terminalen 3 så skulle vi ses där. Själv hade jag ingen aning hur jag skulle ta mig dit. Las Vegas flygplats måste vara den plats i USA med minst personal som man kan fråga. Med 3 enorma väskor och en barnvagn hittade jag tillslut en buss utanför flygplatsen som skulle till T3. Så det var bara att baxa in all packning och hoppas att jag skulle komma rätt. I samma ögonblick så ringde Susanne upp och sa att hon fått mitt sms och nu var på T3 släpandes på fyra handbagage och en trött Hugo. 

När jag tillsist vart avsläppt vid T3 så började jakten på att hitta Susanne. Det var så otroligt stort, och susanne var också vilse. Men tillslut utanför T3 bagage drop så kom hon, med en rullstol där hon lastat Hugo samt våra väskor. 

Invalido

Äntligen på rätt kurs

Nu började tiden bli riktigt knapp och vi visste inte ännu hur vi skulle ta oss till Norwegians check in. Men tillslut hittade vi rätt och fick oss incheckade. Sen väntade köer till säkerhetskontroll, detta räcker att göra en gång per dag enligt mig. 

Dreamliner, alla snackar Dreamliner. Många har bokat den, få har flygigt den.  

Vi har åkt den, den var helt okej men speciellt imponerad vars jag dock inte. Fast när man tänker efter så bjöd den på bra mediasystem och sköna stolar, vad mer begär man egentligen. Kanske lite värme och gratis filtar, men vem är jag att döma. 

Hugo var då väldigt nöjd över alla tv apparater och jag och Susanne pustade mest ut efter all stress. Hugo var rätt speedad till en början, vart bara en kvart sömn på dagen så det förklarar ju saken. Nu sover han gott och allt är frid och fröjd.

Wow, vilken bild

Vilket utbud

Dags för behövlig sömn

Snart är vi hemma och tidsomställningsprocessen ska börja om. Tog en vecka för att helt komma in i rätt cykel i USA och det tar säkerligen lika lång tid nu. 

Det får bli en annan historia...

Spöklik sista dag i paradiset.

Idag när jag vaknade och traskade ut mötes jag av dessa galna grottmänniskorna.

Grrrr!

De levde sig in 100% i sina karaktärer och man var livrädd att få en klubba i huvudet. Varför denna utstyrsel? För att det är Halloween såklart. Här i USA så firas det otroligt mycket på halloween. Förberedelserna är långa och finalen massiv. Som på en bra progressive låt ungefär. 

Redan när vi anlände till USA för två veckor sedan så var det i full gång. Överallt spindelnät, monster och spöken. 

I alla trädgårdar hänger gastar i snaror och även på de finnaste restaurangerna har spindlar och ohyra intagit lokalerna. 

Medans delar av familjen Prydz var på halloweenparad på skolan. Så försökte jag också komma in i halloween mode. 

Bu!

Medans jag skrämde upp mig själv så hade Hugo redan satt sig vid poolen och väntade på dagens första dopp. Nu är det inte bara bubbelbadet som är rykande hett, även stora poolen har nu fått liv i termostaten och ökat några grader. 

Sittandes på världens tyngsta marmorstubbe väntar han glatt på sitt badsällskap. Och det dröjer inte länge innan vi båda har badbyxorna på oss och hoppar i. 

Efter lunchen så är det dags för lilleman att sova lite. 

Sällan är det så härligt att ta en promenad med vagnen som här. Precis utanför deras gate in till tomten så finns det än härlig hikingled som slingrar sig upp och ner för bergen. En led som är perfekt för att cykla downhill ned för. Men nu har vi inga cyklar så det är bara att glömma. Men att dra en vagn i 32 grader är inte heller så dumt. 

Vädret här är ovanligt varmt för årstiden så det är bara att tacka och ta emot. Efter att jag gått ner för backarna så är det bara att vända och gå upp, och då rinner lite av tjusningen bort tillsammans med svetten. 

Väl uppe vid huset igen så har man nu typ en timme egentid medans Hugo sover vidare. Den ägnade jag lite pt att hänga med Eric som är i sluttampen med sitt nya album. Vi provlyssnade senast klara låtarna och de levererade verkligen.

Tillslut vaknade Hugo och verkligheten kom ikapp. 

Det vart mer bad och lek, inte bara i poolen även studsmattan lockar till sig de små.  

Kvällen kom och vi drog ner till en resturang i närheten. Närheten i LA mått räknat. Här är allt inom en radie på 20 samma sak som runt knuten. Tre trötta ungar på en fin resturang med vita dukar

var denna kväll likt alla andra inga problem, eller? 

Med mat i magen så drog vi hem och la ungarna och bestämde oss själva för att softa så här sista kvällen och se en film. Lotten föll på The Gift som var helt okej. Men bäst var att Det visade sig att dagen till ära hade de fått den nya appel tv:en. Alltid kul med nya prylar och detta är inget undantag. Nya kontrollen var grym och Siri gjorde som man sa. 

Detta var sista kvällen som man passerar denna vy på väg till sängen. Detta kommer jag att sakna. Men skulle förvåna mig om vi inte åker tillbaks hit om inte allt för lång tid. 

Imorgon flyger vi till Las Vegas och satsar allt på rött.  Sen hoppar vi tillsist på planet som tar oss hem till  Svedala. 

-Over and out-

Vila och lata dagar.

Två dagar har passerat, både ned dramatik och glädje.

Det två sista dagrana har vi mestadels hängt på tomten. Inga utflykter bara känna lungnet och jobba lite på brännan nu dagarna innan hemfärd. 

Hugo har gått och blivit förälskad Apollo som är en av deras två "shelter" hundar som de tar hand om. De har blivit ett riktigt radarpar. 

Ständigt på upptäcksfärd 

Så här kan man hitta dem, pussandes.

En annan sak som fascinerar honom är Eric och hans drönare. Nästan så han blivit besatt av att titta på den flyga runt med sina 20 meter per sekund. Jag är själv rätt imponerad måste jag säga, finns så många saker att se här i trakten, och med drönarens 4k kamera så blir bilden perfekt på iPad:en. 

PS Be mig berätta om Steve historien Ds. 

Väntan är olidlig på att den ska hitta tillbaks hem.

Självklart har det även blivit mer skräpmat, igår var jag och Hugo ute på egenhand och hade grabbkväll. Då hamnade vi på ett riktigt klassiskt burger hak. Det sista av sin sort enligt de själva. Det var sådär lagom sunkig ställe men burgarna var fenomenala. 

Gott

Fatburger

Vi har helt och hållet gått in i LA mode här borta och till och med kepsarna bär våra namn. Men har icke stött på någon vettig Kings affär måste hitta en matchtröja innan vi åker hem. 

Idag så var det återigen familjehäng vid poolen. Vädret var varmt men natten hade varit så blåsig att allt löst hade flugit iväg. Fick leta badleksaker hela morgonen men med dem på plats så var det bara att dyka i. Nu är vi så inne i leken här borta så vi höll i ett litet lugnt poolparty på eftermiddagen. Vi grillade och bekantade oss medan ungarna badade och åt klubba.

Eftersom 80% av min garderob består av WESC kläder så kändes det tryggt att en av gästerna var grundaren Greger och hans son. 

Här gäller det att spänna musklerna

Det var ett riktigt trevligt häng med härliga människor. Så klart tog Eric fram drönaren och höll en lektion. Vi i publiken hängde med i varje rörelse. 

Hängiven publik

Sen vart det en tidig middag och sänggång. Eric och Sofie skulle upp tidigt imorgon på Halloween parad på Lejas "skola" sen ska Eric ut i landet och spela på festivaler. Vi tre i gästhuset är ständigt trötta på kvällarna och har sällan sovit så skönt som man gör i sängen här. Så det är bara att säga godnatt till staden som säkerligen är vaken några timmar till.

Imorgon är det vår sista hela dag här innan vi åker hem över atlanten igen, får se vad vi hittar på då.

Kräftgång och kultserie i ett.

Idag bjöd LA på riktig göttig värme, och vi hade egentligen inga andra planer än att bara inta poolen. 

Dagen gick i kräftgångsfart i positiv  bemerkelse. 

Hur skönt man än har det så är det alltid  skönt att bryta lite och ta sig någonstans och få lite miljöombyte. Absolut inget man behöver när man är där vi är men ändå. Lotten föll på att vi skulle sticka ner till Melrose Place och glida och inta en hälsosam lunch på någon stekig resturang. Som vanligt handlar att här om avstånd, denna trip tog dryga 30min enkel. Så i vanlig ordning var det bara att gå till parkeringen och hoppa in i bilen. 

Vi tog åkte vi Hollywood Blvd så att Hugo skulle ha något att titta på och inte somna. 

När lyxbutikerna började hopa sig så visste man att vi kommit in i hjärtat av Melrose. Superfin stadsdel med mycket växter på alla fasader. Sofie hade ett favorit ställe som vi gick till. Där var maten både nyttig och god. Måste säga att det är länge sedan jag längtat så efter nyttig bra mat. Har gott runt på pizza och hamburgare allt för länge nu. 

Detta ställe hade så härlig atmosfär, kändes som man satt på en lantlig veranda trots att på andra sidan var flashiga butiker och lyxpken rullade förbi. Vi åt så god mat och jag bara mådde som en kung. 

Vad vi gjorde efter lunchen kan man ju nästan gissa. Ja, det vart lite shopping. Men till slut gav vi upp och gjorde det ända rätta i denna värme och drog tillbaks till huset, poolen och solstolarna. 

33 grader och en svalkande pool låter väll rätt underbart. Men verkar som inte alla föredrar svalka. Hugo envisas att bada i "den varma poolen" som man nästa kokas i. 

Susanne ängnades sig simskole aktiviteter medans jag gjorde viktigare saker som att dricka Corona och hoppa. 

Kvällen ängnades åt matlagning och middag i goda vännerslag. I bland kan man tro att vissa börjar bli mer än vänner (notera Leja och Hugo i soffan). 

Så kan jag i korta drag summera denna måndag i LA. Inga konstigheter. 

Att ta sig upp från gatan till toppen där deras hus ligger tar bara det 10 minuter. Du hinner både få lock för öronen och lider du av åksjuka så ligger du risigt till på dessa kurviga smala gator. 

Tänkte att jag skulle filma stigningen och vägen men tror tyvärr inte att känslan kom med i filmen. Jag klippte lite på måfå så ser nu att mycket häftigt försvann. Men detta är i alla fall lite av vägarna uppe i Hollywood Hills. 

Den förlorade sonen, och pumpa fest.

Fint folk kommer sent. Som vi alla har längtat. Först nu, vår sista dag så behagade Eric att dyka upp. Han var väl medveten att vi skulle komma men det råkade tyvärr för våran del krocka med hans turnéschema. Han precis betat av tre spelningar i Canada, som plåster på såren att han varit borta lovade han oss en grillning i världsklass när han kom hem. Ryktet säger att han är lika säker bakom grillen som han är bakom skivorna i DJ-båset.

Men dagen hade mycket att erbjuda i väntan att Herr Prydz skulle komma hem.

Dagens första stopp var en snabb brunch på stans bästa raw food ställe. Nyttigt ska det vara men hur skulle det smaka? Jo, helt fantastiskt. Drog in en heldel rätter från menyn och allt smakade mer än bra. 

 

Med mätta magar så var det dags för dagen höjdpunkt. Vi skulle åka på en riktig Pumpkin Patch så här i halloweentider. Så det var ännu än gång bara att ta rygg på Sofies bil och styra genom stora staden. Och förhoppningsvis göra det bättre än han som är med på bilden. 

 

Tillslut så kom vi fram till mitt livs första Pumpkin Patch. Detta var verkligen ett härligt ställe, pumpor överallt och en massa aktiviteter för barnen. Det var labyrinter, djur, hoppborgar, rutschkanor och mycket mer. Här hade vi alla kul och tiden gick fort. 

Efter mycket lek och bus så tog vi lunch

på ett ställe intill. 

På väg hem tog vi vägen via Rodeo drivei Beverly Hills och tog en titt på det stekigaste av det stekiga. Lyx och glam på shoppinggatorna och när man kom upp i villakvarteren så var husen av slaget större och fasaderna skvallrade om framgång. Här verkar inte husen kunna vara för stora. 

Efter dagens utflykter så välkomnades vi av Eric, öl och bra häng vid poolen. 

Ungarna var som galna av hans hemkomst att nästan maten vart lidande. Men måste säga att han tillslut levde upp till sitt rykte. 

Köttet vart perfekt och vi njöt av varje tugga och av varje klunk vin. När barnen lagt sig tog vi fram vuxenleksakernans. En drönare med 4K kamera med avlång räckvidd

Denna pjäs flyger utan problem ner till downtown, och jag skrattade högt när Eric berättade om allt han gjort med den. Men det vart ritigt dramatiskt när det vart batteritorsk och drönaren var bra långt borta. Eric skanderade "vi tappar den" och jag kunde mer än att peppa. Kanske var det den peppen som gjorde att den tillslut hittade tillbaks. Var riktigt mäktigt att se den komma inflygande i mörkret över staden. 

Efter den dramatiken så vart det lugnare aktivitet vid bordet utan inblandning av tekniska saker.